Älskad. Saknad.

Det går inte en dag utan att mina tankar hamnar hos pappa.
Är snart 6 månader sen det hemska beskedet och sorgen har bearbetas upp och ner.

Vissa dagar blir jag arg-
Varför åkte jag inte och hälsade på honom oftare? Varför tvingade jag inte med honom ut? OCH varför satte han sig själv i sitsen?

Vissa dagar är jag glad-
Alla roliga minnen. Allt han lärde mig. När han skojade med mina vänner. När jag och lillebror fick dela på alla hans mynt! När han ringde dagen efter midsommar och sa att han och mamma var hemma om 20 minuter och fick mig, min bror och ett gäng trötta, bakfulla nattgäster att storstäda hela huset för att efter 30 minuter ringa upp och säga att dom är kvar i Tidaholm och kommer först om flera timmar..

Vissa dagar är jag ledsen-
Saknar honom. Saknar min pappa. Jag har ingen pappa mer..

Varje dag finns pappa på något sätt i mina tankar. Mer eller mindre.. Och så kommer det väl alltid att vara. Det är väl det som kallas sorg. Sorgarbete.

Idag har gravstenen kommit på plats. Jag längtar att få åka dit.
Att få fundera. Att få sakna.

Pappa. Du är..

.. Älskad. Saknad.



Helt enkelt.

-ps: mamma mitt i!