Denna Lördag!

Jag är så glad och tacksam för mitt jobb. Att ibland få komma iväg och vara något annat än mamma.
Är jag ensam om att känna så?
Jag beundrar dom som vill utnyttja vårdandsbidraget och vill vara hemma i tre år med dom söta underverkan. Jag beundrar dom.. för jag hade aldrig pallat!

Nu är det Lördagskväll igen. Eftersom att hela Januari försvann (jobbade 2 av 4 helger och var ute på resturang/krogen dom resterande 2) så har jag varit eld och lågor över denna Lördagskvällen. Min chef frågade om jag ville jobba ikväll (väldigt goa pengar) men det var blankt nej. Ikväll ska vi mysa!

Vi skulle köpa smörgårdstårta;

Men denna var såklart slut. Jag har väntat hela veckan men kunde inte handla i tid. Arg på mig själv.

Tänkte samtidigt att jag kunde handla lite lösgodis.. (fusksugen attans idag) men då geishan redan var slut (som alltid) så spelade inte det heller någon roll.. =(

Så nu sitter vi här. Klockan är snart 19 och kvällen lär väl bara försvinna i soffan likt en måndagskväll.
Stort suck! Och varför tror jag alltid att ungarna ska vara mysiga, snälla och lugna en lördagskväll? Deras bråk är lika stora och godiset gör dom inte lugnare!!
Hur lyckas ni få till den bästa Lördagen? Har jag för höga förhoppningar?

[Till råga på allt så är det nästan Alla hjärtans-dag och min namnsdag!]