Mina barn är inga änglar.
Mina barn kan dom mesta dumheterna och dom flesta svärorden.
Jag hatar det, och känner mig som en misslyckad mamma när Julle 4 år säger: -J*vla skor!
Eller när Mille 5 år så fint säger: -F*n vad ni är dumma!!
Ja, jag skäms. Varför har vi inte tagit bättre hand om vårt ordspråk från första taget?
Men idag kom det värsta ordet någonsin.
Vi sitter och äter kvällsmat, vid köksbordet för ovanlighetens skull. Vi myser och pratar om allt. Tills Julle utropar:
F*tta!
Och Mille ler och upprepar: F*tta!
Jag tappar alla mina hakor och vet inte om jag ska skratta eller gråta!
Säger till dom på skarpen att det är ett fruktansvärt fult ord och det vill jag inte höra igen! Aldrig mer!!
Sen frågar jag dom om dom ens vet vad ordet betyder?
Det vet dom ju såklart inte!
Och sist kommer frågan: vem har ni hört det ifrån (snälla, säg inte pappa!)
Men det var det inte som tur var. Från en kompis. (puh, skuldkänslorna minskades!)
Att man kan nog aldrig vara noggrann nog.. dom lär sig ändå!
Hoppas bara jag slipper höra det från dom igen! Hoppas, hoppas!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar