Ombytta miljöer!

När jag var liten fanns det en sak som jag älskade och det var att byta rum. Detta gjorde jag och mina bröder flera gånger och känslan när man kröp ner i sängen i sitt nya rum var gudomlig.
Detta sitter i mig än idag. Varje gång jag städar måste jag moblera om nånting! Är det inte soffan så är det köksmöblerna.
Helst skulle jag vilja ändra på min säng med.. Men detta är tyvärr inte möjligt. Såvida jag inte ställer den upp mot väggen.

Detta har ju nu gått i arv. Mille är precis lika rastlös som jag. Och fast att han älskade sin nya loftsäng så hatar han att den inte är flyttbar! Nu har han tjatat och tjatat och IDAG gick lillebror med på att byta rum.
Eftersom jag älskar sånt så stod jag redo med att dra ut leksaker.

Men.. Vad f*n gav jag mig in på?



Efter att faktiskt ha jobbat så slet jag som ett djur för att få mina pojkar nöjda!
Jag lyckades!


Detta är nu Julius rum. Älgar och bilar!



Och Mille har äntligen fått ett stort rum. Så han får plats med sina smurfar och sitt lego!

Men sen fick jag nog. Klockan 18.30 började ögonen gå i kors och hunden längtade efter sin kvällspromenad. För att inte tala om alla kurrande magar..

Så då undrar jag..

Vart kommer det ifrån?
Hur mycket är bara skräp?
När?

Ja.. Jag pratar om resten.. högen som står kvar utanför deras rum:


Älskling: blunda när du kommer hem! Jag gör det nån annan dag!

-ps: mamma mitt i!