Att vara två bröder där det bara skiljer ett år i mellan kan vara på både gott och ont.
Det är verkligen på tiden nu att dom få skiljas lite. När Mille börjar på skolan kommer han att få känna sig äldre, få egna kompisar och kunna utvecklas på sitt sätt. Det är dax..
MEN.. stackars lilla Julle då. Jag vet att han kommer att klara sig men som mamma så vill jag såklart att det ska vara bättre än bra för honom.
Vi har pratat med honom nu om att återgå till förskolan igen utan Mille och varje gång börjar han gråta.
Faktum är ju att det inte bara är Mille som fattas utan oxå två gemensamma vänner.
Jag försöker att han ska få någon jämngammal kompis men vart jag än söker (på nedre delen av Skillingaryd) så hittar jag ingen.
Pojkar 2008 var det visst fattigt med.
Stackars Bullen. Vad det svider i mitt mammahjärta.. :'(
Hoppas att han får någon egen bästis snart..
-ps: mamma mitt i!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar