Älskade ungar!

Ni är så underbara på alla sätt och vis!
Ni kom till världen med frid och harmoni och gav mitt liv en mening som inte fanns.
Minnen som nerbajsade byxor, skrikande nätter och hormonslagsmål inom mig är inget mot minnerna som ert första leende och era charmande pussar.

Maximilian. Ett helt år fick du för dig själv. Så mycket uppmärksamhet och kärlek fick du som man bara kan få.


Du skrek på nätterna. Men det gjorde inget. Vi var ju två.

Sen kom Julius! Underbara och snälla Julius. Omtänksam från första början. Hans sällskap gav dig ro och skrikandet försvann!


Men vad hände?
Ni blev stora!

Snälla, rara, söta ungar!

SLUTA BRÅKA!!!!