Och det fick dom! Lyckliga pojkar.
Grannpojkarna är några år äldre och det är ju alltid spännande! ;)
Sen tänkte jag att jag skulle gå en runda och precis innan jag hinner gå frågar mina pojkar om dom får följa med ut och cykla?
"-Njeee.. Det är ni nog för små för.. prata med pappa!"
Och så gick jag. Efter nån kilometer så ringer Ch och frågar vart jag är? Och om jag ser pojkarna?
Då hade dom bara sprungit in och hämtat sina hjälmar och sagt att dom skulle ut och cykla. Just då satt Ch på toan så det blev inte lätt att stoppa dom!
Tror ni jag blev nervös? Hjärtat var långt uppe i halsen och en massa hemska tankar for omkring. Efter 10 minuter ringde jag igen och frågade om han hittat dom och det hade han.
Dom hade bara cyklat runt kvartet! Denna gång!!
Så det slutade ju bra.. och dom hade ju sina hjälmar!
- Ps Mamma Mitt I ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar