Nej! Jag har verkligen inte gett upp! Och kommer inte att göra det heller!
Men varför ska det vara så förbaskat svårt att komma ut? Har ju en hund med som behöver dessa promenader precis lika mycket som jag!
Vikten har ju liksom rullat neråt, men nu har den liksom kommit till en förbaskad uppförsbacke.
Matintaget funkar oxå.. Hyfsat!
Jag vräker inte i mig. Äter bara rågbröd och dricker mest vatten.
(Ja, jag äter mat oxå!)
Skärpning!
Men det är inte alltid så lätt när man är så mycket själv som jag är! Visst ungarna kan cykla med på färden. Men 5 kilometer? Eller helst mer!
Bortförklaringar och bortförklaringar.
Jag har ju ett gåband. Men då blir det ju synd om hunden...
Ja ni ser.. SUCK! Res på dig kvinna!
-ps: mamma mitt i!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar