Ett vanligt dilemma bland smårbarnsföräldrar.. eller ja.. bland alla föräldrar!!
Ikväll har Maximilian testat mig mer en en gång. Det är en kaxig liten herre som vill se hur långt tålamod hans mamma har. Men jag bestämde mig innan han föddes! Jag ska vara envisast!
Eftersom Julius är med Ch så är jag själv med Mille. Igår funkade det jättebra; vi myste, åt popcorn och hade det så trevligt så.. men idag vände han!
Först började han vid middagen (som svärmor bjöd på).. han slog mig, gjorde en massa miner när jag sa till honom och var allmänt otrevlig. Jag sa tillslut att jag räknar till tre (en metod som jag tror och kör stenhårt på) Han vägrade ge sig och det slutade med att han fick följa med mig in och titta på när jag dammsugade istället för att pyssla och leka utomhus med farmor.
Sen till läggning så ville jag absolut inte tvinga honom till sin säng själv utan tänkte att han kunde få somna i soffan. Men så kom lilla trotsmonstret smygande. Han slår, pratar strunt och är som sagt allmänt otrevlig.
Jag räknar till tre sen ger jag upp!!
Han har skrikit, gnällt, fjäskat och gjort allt i sin makt. Men jag vägrar! Mina skuldkänslor är uppe i halsen och visst vill jag bara ta upp honom och krama honom och låta honom somna hos mig. Men Nej!!
Jag vägrar. Han måste lära sig.
Han skriker som att jag har låst in honom i en källare utan vatten och mat.. men lampor är tända, tv:n är på och dörren är vidöppen.. jag sitter ett rum utanför!!
Hur gör ni? Jag får snart ett nerväst sammanbrott.. men jag ska inte ge mig!! Är jag en hemsk mamma?
Nej Evelina du gör helt rätt, Mille gillar nog egentligen att du är bestämd och inte ger dig. Barn behöver regler , tänk när barnen kommer upp i tonåren och dom har fått göra som dom vill. Hemska tanke , då blir dom fruktansvärt dominanta och elaka och klarar inte tillsägelser av någon vuxen. Det är då dom ska göra lumpen så det blir folk av dom. Stå på dig Evelina . Kram på er Lotta
SvaraRadera