Den dagen som jag fick Maximilian så bestämde jag mig för att sälja bilen och bara gå helt enkelt. Jag väljer faktist promenad framför bilkörning och vädret skiter jag fullständigt i!
När Julius kom så blev det dax för en tvåsits-kärra. Först köpte vi en begagnad som tyvärr inte passade oss så bra då. Den var inte vändbar (Vilket betydde att Julle som spädbarn fick slåss med solen) och så drog den åt fel håll.
Jag lyckades tillslut övertala Ch att jag borde få mig en ordentlig vagn. Med tanke på att jag inte hade en bil då.
Vi köpte denna vagnen och den var värd varje krona. Jag har verkligen varit jättenöjd med den!
Men så flyttade vi ut på landet. Jag är verkligen ingen bonnbrud så här blir det inga promenader och efter nytt bilköp så fick heller inte vagnen plats i bilen. (Trots att den blir mindre en våran "enkelvagn"!)
Nu har vi bestämt oss för att sälja den.. men oj så ledsen jag blir! Det känns verkligen inte bra.
Är jag säker? Tyvärr så är jag nog det.... =(
Har ni oxå svårt för att släppa på "barngrejerna"?
Just när man bestämt sej för att göra sej av med tex barnvagn,skötbord,spjälsäng osv tar det emot i hjärtat & det är med sorg i hjärtat man säljer,ger bort eller slänger.Det är nog för att det tillhör dem käraste man har & många minnen från den första tiden.Men så fort det lämnat hemmet så känns det ganska bra & man inser att dem älskade barnen har man kvar,minnena & tusen andra grejer som dem kommer växa ur & ifrån som sedan ersätts med nya grejer...saker kommer & går,minnen består.Kram,Kate.
SvaraRadera